Berätta, så förstår du bättre

VinterstrandFoto: liebeslakritze

Med anledning av Siegfried Lenz födelsedag och utgivningen av En tyst minut den 17 mars, publicerar vi idag ett kort utdrag ur ett samtal med Lenz om den nya boken, litteratur och konsten att fiska lax.

ZEIT: Din roman En tyst minut är din första kärlekshistoria. Du har aldrig skrivit en kärleksroman tidigare. Varför?

Siegfried Lenz: Kärlek har naturligtvis förekommit i mina romaner, men en kärlekshistoria som den här har jag sparat till ålderns höst. Jag menar inte att jag tidigare saknade erfarenhet eller att erfarenheter överhuvudtaget skulle vara nödvändiga för att skriva om det. Det är en kärlekshistoria sui generis, där jag lät mig ledas av tanken att man i verklig kärlek måste försaka något, till exempel oberoende, suveränitet. I En tyst minut förälskar sig en elev i en lärarinna. Det speciella problemet består alltså i att lärarinnas auktoritet måste bli ett problem för den älskande eleven. Hur den här auktoriteten som också han såg återfann sig i hans kärleks fångenskap – att visa detta var även svårt för den skrivande. Jag föreställde mig följande: Hur är det att förälska sig så djupt i en lärarinna? Vad händer då? I skolan, i vardagen?

ZEIT: Det finns en mening i boken som man aldrig har läst hos dig tidigare. »Jag smekte av henne baddräkten och hon lät det ske, hon hjälpte mig och vi älskade med varandra där i dynen under tallarna.« Det är det mest explicita som du skriver och samtidigt är det också tämligen kyskt.

Lenz: Vad som sker i detalj, vet vi ju alla. Måste man skriva det? All litteratur har något inbjudande för läsaren. Jag appellerar till läsarens erfarenhet och bjuder in henne att jämföra sin erfarenhet med det som jag berättar i den här historien.

ZEIT: Ville du också visa att sexualitet inte behöver skildras?

Lenz: Absolut inte. Det finns så många lysande skildring av sexualitet i litteraturen – Henry Miller till exempel – så att man inte själv behöver tillägga något.

ZEIT: I En tyst minut går kärleken om intet. Misslyckandet är ett återkommande tema hos dig.

Lenz: Jag kommer hela tiden tillbaka till min mormor i Masurien. Hon var en fantastisk historieberättare. Hon tog alltid med mig till kyrkan när det var bröllop. Hon stod där, den här gamla kvinnan, fastklistrad av förväntan. Och när brudparet kom, strök hon mig över huvudet, pekade på de båda och sa: »Det där kommer inte att sluta lyckligt, pojk.« En emancipatorisk insikt, som jag då inte förundrades över. Först nu när jag är 80 förundras jag. »Det där kommer inte att sluta lyckligt, pojk.« Hon menade: in the long run. Vi bär ju alla på en skatt av erfarenheter som vi kan falla tillbaka på i bestämda kritiska situationer. Den här gången var det min tur.

ZEIT: Din mormor blev lämnad av sin man. Och samma sak var det för din mor. Temat med faderlöshet, ibland till och med föräldralösa pojkar, har alltid sysselsatt dig.

Lenz: Vad ska man berätta om som författare? Det finns inga möjligheter att se bortom sig själv. Vad du än skriver, så avslöjar du något om dig själv. Man kan inte skriva om andra utan att skriva om sig själv. Och då låter man även det som tynger dig mest, skymta fram.

ZEIT: Vad är din högsta önskan?

Lenz: Då måste jag svara med en historia. Jag var hos frisören en gång. Jag väntade och tog upp en av tidningarna som låg där; en fisketidning. På flera sidor fanns en liten, skäggig man som visade upp allt större laxar. Känner du till den rättskaffens och trohjärtade triumfen hos en lycklig fiskare? Laxar som nästan var lika stora som han. Herregud, tänkte jag, en sån lax, det vore nåt. Då öppnades dörren – jag kunde inte tro mina ögon: Den man som jag precis hade sett med fyrakilos-, sexkilos-, tiokiloslaxar, stod framför mig. Jag frågade honom: Är det här du? Han svarade: Åk aldrig till Alaska! Jag sa: Varför inte till Alaska? Han sa: Där nappar laxen oavbrutet. Du kastar i – och direkt nappar det. I Yukonfloden nappar laxen oavbrutet. Åk aldrig dit. Jag sa: Jo. Jag vill bara en endast gång fånga en fyrakiloslax, sen åker jag hem direkt. Det är min högsta önskan.

Samtalet leddes av Ulrich Greiner och Henning Sußebach

Intervjun är publicerad med tillstånd från tidningen Die Zeit, där den fanns med den 5 augusti 2008, nr 20.

Läs hela den översatta intervjun i PDF-format här.

Weiterlesen Berätta, så förstår du bättre

Uppsamlingsheat och utdrag ur En tyst minut

Upptäckten av currywursten har fått lite mer plats på nätet. Idag recenseras den i Gävletidningen Arbetarbladet av Kristian Ekenberg som kallar den för en „rörande kärleksskildring“. Klicka här för att läsa mer.

Sedan några veckor tillbaka kan man lyssna på inledningen till Upptäckten av currywursten på Bokpuffen.se här och flera bibliotekarier har också rekommenderat den, bl.a. Bibliotek Forum Nacka och Café Bokstugan på Karlskrona bibliotek (extra trevligt eftersom det är mitt gamla hemmabibliotek). Bloggarna från Länsbibliotek Sydost och Regionbibliotek Kalmar har lyft fram både Upptäckten av currywursten och Mjölk och kol här. Samma sak har Lunds stadsbibliotek gjort i sitt nyhetsbrev Boktips från Sagoskåpet. Trevligt, trevligt.

Vi har också lagt upp ett utdrag ur En tyst minutSmakprov.se. Klicka här för att läsa det. Hoppas det ska falla i smaken.

/Johan

Weiterlesen Uppsamlingsheat och utdrag ur En tyst minut

Tillåt oss presentera: Siegfried Lenz

Foto: Ingrid von Kruse

Nu har vi önskat god jul i nästan hela februari också. Det är dags för något nytt och varför inte passa på att presentera vår tredje författare och bok? Den 17 mars kommer  Siegfried Lenz En tyst minut från 2008 på svenska hos oss. Den dagen blir Lenz också 84 år och nästa år är det 60 år sedan hans första roman kom ut, så det känns lite förmätet att presentera honom här. Det är ju inte direkt en debutant som vi bestämt oss för att ge ut…

Siegfried Lenz föddes 1926 i Ostpreussen. Efter studenten 1943 blev han som nästan alla i sin generation soldat. I slutet av kriget deserterade han och hamnade i engelsk krigsfångenskap där han jobbade som tolk. Efter kriget studerade han i Hamburg och arbetade sedan som journalist. I Sverige är Lenz kanske framför allt känd för sina episka romaner som t.ex. Förhistorien och Tysktimmen (en 1001:a precis som Upptäckten av currywursten), romaner som behandlar individens skuld och ansvar.

En tyst minut skiljer sig emellertid från de flesta av hans tidigare böcker: det är nämligen Lenz första kärlekshistoria. I boken får vi möta Christian och Stella en varm sommar på en badort vid kusten. Christian arbetar för sin far i hamnen och stöter av en slump ihop med sin lärarinna. De dansar på strandfesten i Hirtshafen, gör utflykter till Fågelön och läser William Faulkner under tallarna nere vid stranden. I En tyst minut är det Christian som berättar om deras sommar tillsammans. Den sommar som skulle bli Stellas sista.

Läs mer om Lenz på författarsidan och mer om boken på boksidan.

/Johan

http://www.youtube.com/watch?v=tuevG8Tgtcs

I En tyst minut får vi möta Christian och Stella en varm sommar på en badort vid kusten. Christian arbetar för sin far i hamnen och stöter av en slump ihop med sin lärarinna. De dansar på strandfesten i Hirtshafen, gör utfl ykter till Fågelön och läser William Faulkner under tallarna nere vid stranden. I En tyst minut är det Christian som berättar om deras sommar tillsammans Den sommar som skulle bli Stellas sista.

Weiterlesen Tillåt oss presentera: Siegfried Lenz