Advent – Gunnar Gunnarsson

»Gå lugnt din väg i sakta mak, förflytta dig stilla, ingen jagar … Man vandrar så bra i månsken och mellan berg.«

Det är första advent och för tjugosjunde gången går Benedikt upp i bergen för att rädda det fåtal får som man inte fick med sig vid insamlingen på hösten. I sällskap har han sin bagge och sin hund, hans bästa vänner. Benedikt är den skenbart enkla, troskyldiga människan med sin barnatro men visare än många filosofer.

Det blir en kamp om överlevnad när naturens krafter rasar men också en inre kamp som handlar om att hålla fast vid tillit och acceptera sin roll i skapelsen.

Gunnar Gunnarsson (1889–1975) var flera gånger nominerad till Nobelpriset. Född islänning bodde han över trettio år i Danmark och skrev på danska innan han flyttade tillbaka till Island.

Advent anses av många vara Gunnar Gunnarsson mest kända berättelse, och sägs ha inspirerat Hemingway till att skriva Den gamle och havet.

I ett mycket fint och personligt efterord skildrar Jón Kalman Stefanson bakgrunden till berättelsen om Benedikt och hans vänner.