Grattis Herta!

Idag fick Herta Müller då äntligen nobelpriset efter att under flera år har tippats som vinnare. Herta Müller är född i den lilla byn Niţchidorf i Rumänien 1953 och tillhör den tyska minoriteten i Rumänien. Hon flydde till Berlin 1987 där hon lever än idag.

Hon skriver ofta självbiografiskt om den tyska minoritetens liv i det kommunistiska Östeuropa. Den senaste boken Atemschaukel handlar t.ex. om de tyskar som deporterades från Transsylvanien till sovjetiska arbetsläger efter andra världskriget. Boken bygger bland annat på intervjuer och samtal med poeten Oskar Pastior, som var en av de som deporterades. Här finns ett utdrag ur boken på tyska.

Den svenska översättningen var planerad till hösten 2010 på Wahlström & Widstrand men svb.se rapporterar idag att den förmodligen kommer att flyttas fram till våren 2010.

I Tyskland är man glad över att en tyskspråkig författare för trettonde gången fått Nobelpriset. Att dessutom Herta Müller är relativt ung och den tolfte kvinnan någonsin att få nobelpriset är också någonting som många tidningar väljer att lyfta fram. Idag har alla från Berlins borgmästare till förläggare och författare passat på att gratulera Müller och vi rättar oss i gratulationsledet. Vi hoppas att det här ska innebära att tysk litteratur får mer uppmärksamhet i Sverige. Det förtjänar den.

/Johan

PS! Läs också Müllers skrämmande artikel i Die Zeit om hur hon långt efter murens fall får mystiska telefonsamtal och brev som hon kopplar ihop med den rumänska säkerhetspolisen. Artikeln är på tyska men kommer att översättas och publiceras i DN inom kort, enligt ryktet.

Uppdatering:

Läs också Margareta Flygts recension av Atemschaukel i Sydsvenskan.

Uppdatering 2:

Ryktet var sant. Artikeln från Die Zeit finns nu i DN.

Weiterlesen Grattis Herta!

Uwe och Norbert om fakta och fiktion

Mellan fakta och fiktion

Norbert Gstrein, Uwe Timm och Monica Nagler-Wittgenstein på scen

Igår samtalade Uwe Timm och Norbert Gstrein på temat Mellan fakta och fiktion. Det blev ett intressant samtal mellan två författare som båda har baserat flera av sina böcker på verkliga personer och händelser.

Gstreins Das Handwerk des Tötens (inte på svenska) är löst baserad på hans vän, journalisten Gabriel Grüner, som sköts till döds i Kosovo 1999. Gstrein menade emellertid själv att detta bara var en impuls som satte igång tankarna hos honom. Boken som blev resultatet av det här har inte speciellt mycket med de verkliga händelserna att göra.

Uwe Timm har i Tyskland blivit känd för att ofta skriva om verkliga händelser, oavsett om det handlar om Upptäckten av currywursten eller om studentledaren Benno Ohnesorg. Boken Am Beispiel meines Bruders (inte på svenska) handlar om Timms äldre bror som frivilligt gick ut i kriget som SS-soldat och senare omkom på östfronten. Att skriva den här boken var ett sätt för Timm att göra upp med detta spöke. Som Timm själv sa så satt brodern alltid med vid middagsbordet. I familjen blev han den som hade gjort sin plikt och aldrig gjorde några fel och hur skulle han kunna göra det? Han var ju trots allt död. Han blev en idealbild som den yngre brodern, Uwe, alltid fick mäta sig emot.

Författarna fortsatte att diskutera hur man kan och får behandla döda personer i böcker och på film. Uwe Timm nämnde Daniel Kehlmann som i sin Världens mått skriver om mötet mellan matematikern Carl Friedrich Gauss och universalgeniet Alexander von Humboldt. Gstrein och Timm enades om att det är lättare att ta ut svängarna ju längre tillbaka personerna och händelserna ligger i tiden samt ju mer berömda de är.

Det märktes att de två författarna trivdes ihop och förhoppningsvis var det inte sista gången vi fick se dem på scen ihop i Sverige.

/Johan

Weiterlesen Uwe och Norbert om fakta och fiktion

Ingrid om Uwe

Vi har länge vetat att Ingrid på Ingrids boktankar är en stor Uwe Timm-fan och hon har uppmuntrat oss flera gånger på sin blogg. Nu har hon läst ut Upptäckten av currywursten på svenska. Hon skriver att „Uwe Timm är en av dessa författare som verkligen kan skriva en god berättelse – en berättelse som fångar intresset från första stund och ända fram till slutet.“ Ungefär så där brukar vi också låta när vi pratar om herr Timm, så det är väldigt kul att höra det från någon annan.

Om Upptäckten av currywursten skriver hon att den är „sorglig, vacker, rolig…. och framför allt är den också ett tidsdokument från en svår tid i Tysklands historia. Jag hoppas att det blir flera översättningar av Uwe Timms böcker.

Det hoppas vi också och vi lovar att göra vårt bästa.

/Johan

Weiterlesen Ingrid om Uwe